Stop and smell the roses

Rosor, hörnet Richard Sorge Strasse / Mühsamstrasse

Det gjorde jag idag. Tänkte att jobba kan jag göra senare. Det kommer ju att regna ikväll. Så jag gick ut. Strosade runt. Upptäckte nya gator, nya caféer, nya vyer. Tog en väg jag aldrig tagit förut. Bara för att se vad som fanns bakom hörnet. Ett vemod vilar över mig idag eftersom jag igår fick budskap om en ung människas död.

Bara 37 år. Ingen som helst ålder. Varför tog hennes dagar slut medan mina fortsätter? Ingen vet. Därför ville jag verkligen se till att njuta. Känna den ljumma vinden smeka mina armar, höra lövens rasslande över mitt huvud, trafikens brusande i bakgrunden. Låta all stress och press bara rinna av mig och istället fokusera på det som är viktigt i livet. Att leva!

Jag har förmånen att just nu kunna släppa mitt jobb och gå ut i ett solvarmt Berlin. Jag har förmånen att jag kan gå. Passerade en man som mödosamt, steg för steg, hasade sig fram efter trottoaren. En krycka i varje hand. Så otroligt privilegierad jag är som har båda benen i behåll. Att jag kan se och höra. Alla sinnen fungerar som de ska.

Jag gick längs Strassman Straße och se där, ett mysigt fik. Frau Honig (Fru Honung). Det ska jag lägga på minnet. Ovanför uteserveringen fanns en balkong som fullkomligt dignade av hängpelargoner. En enda stor boll av blommor. Det var så vackert så jag glömde att ta en bild.

Efter hela vägen upptäckte jag sådant jag aldrig sett förut. Människor jag aldrig mött. När jag kom fram till en korsning visste jag inte åt vilket håll jag ville gå. Något sa mig höger, men nja… Stannade och låtsades massera mitt knä. Tittade åt båda hållen. Nä, jag måste gå till höger. Det var bara så.

Utflykt till en kyrkogård

Kom ganska snart fram till en hög tegelmur. Den såg intressant ut. En park? Ett äldre par gick framför mig stödda på varandra. Småpratade. Jag passerade dem och möttes av en annan äldre man på cykel. Han hoppade av cykeln, lyfte upp den och gick snabbt uppför några små trappsteg och in genom muren. Jag blev nyfiken och gjorde en tvär sväng. Följde efter. Bakom mig svängde även det grånande paret in. Vi befann oss på en kyrkogård.

Friedhof Friedrichshain

Friedhof Friedrichshain tror jag den heter. Det är dubbel frid i det namnet. Det såg ut att vara en modernare kyrkogård. Jag såg inga stora pampiga gravar, utan bara låga, ödmjuka stenar, blommor och dekorationer. Precis som på svenska kyrkogårdar.

Människorna som befann sig där, förutom jag, var alla äldre. Änkor som pysslade med blomsterarrangemang på en sörjd makes grav. En ny kvinna dök upp framför mig. Hon var klädd i rosa och vitt, gick i sakta mak på grusgången. Jag valde att se vart hon skulle ta vägen.

Hela området skuggades av gigantiska trädkronor. Det kändes som att vara insvept i änglavingar. Tryggt, svalt och dämpat. Jag gick genom en allé mot en byggnad, som troligtvis var en kyrka. Väl framme tvekade jag igen, men då såg jag den ljust klädda kvinnan.

Hon hade vikit av till vänster. Sakta knappade jag in på henne. Jag hade sett att hon körde något framför sig. Jag tänkte först på en rullstol eller en rullator, men när jag passerade såg jag att det var en barnvagn. Ett barn på 1-2 år sov lugnt där i. Det kändes hoppfullt. Ett tecken på att allting fortsätter.

Tacksamhet och gofika

När jag kom ut i verkligheten kände jag mig yrvaken. Var var jag någonstans? Vilket håll nu då? Intuitionen sa mig att jag borde fortsätta åt höger, då hade jag gått i en cirkel och borde komma fram till en gata jag känner igen. Mycket riktigt. Jag var snart tillbaka på Richard Sorgestrasse, som korsar Strassmanstrasse, där jag började min promenad.

Vid nästa gathörn låg Frau Honig där igen och jag gick in och beställde en bit apelsin-, mandel- och honungskaka samt en kopp te. På deras uteservering hade jag gärna suttit kvar än, men till slut var jag tvungen att återvända till jobbet. Jag är inte mer fokuserad än jag var innan, men jag är uppfylld av en ljus glädje. En tyst tacksamhet. Jag finns.

Vidare inspiration till att stanna upp, lukta på blommorna – och sedan prova något helt nytt. Livet pågår nu: www.thecoolhunter.net/lifestyle