Veganz – wir lieben Leben

Moi och mina röda läppar

Insåg att jag sitter och jobbar ”i onödan”. Jag har inget kontrakt för september, men det blir klart inom kort. Lång väntan, men men… Med tanke på det så kände jag att jag inte behöver sitta i givakt och vänta på uppdrag. Jag mailade om mina avsikter, när jag fanns anträffbar osv och sen stängde jag ner butiken och gick ut. För första gången på hela resan fick min systemkamera hänga med. Solen sken, men luften var verkligen kall. Stor skillnad mot tidigare i veckan. Då gick jag med bara ben, idag frös jag om den lilla hudbiten som tittade upp ovanför skaften på mina DocMartens. Det sved när den kom i kontakt med luften. Jag är inte van kyla. Brrr.

Jag valde att gå över bron igen. Inte efter vatten, men efter Siebert. Jag var fikasugen, men mest ville jag ha ett ärende. Ett mål. Jag började traska rakt fram. Stannade, tog en bild eller två. Kände mig nöjd med yllekoftan jag valt som ytterplagg. Det blev ingen rask promenad, för det fanns många vägar att korsa och gröna ”Ampelmän” att vänta in. De har en speciell gubbe på trafikljusen i Berlin. En gubbe med en märklig plattbrättad hatt. Tänker på en zombrero, men det är inte rätt. Der Ampelmann härstammar från DDR, gamla Östtyskland alltså, och han har blivit en kultfigur, som till och med har en egen webbshop. Och det finns flera butiker, där man kan köpa produkter med den gubben på. Det finns också en Pippi Långstrump-liknande tjej. Köpte henne i form av (givetvis) rosa örhängen till AL i maj eller om det var november. Tjejen är däremot en efterkonstruktion, skulle jag tro. För att så att säga ”tillfredsställa båda könen”.

På väg till Siebert passerade jag Veganz, den första (och enda?) helt veganska matvaruaffären i Berlin. Jag gick inte in då, men på hemvägen tog nyfikenheten överhanden. Det var inte en stor affär, men där fanns verkligen det mesta: grönsaker, frukt, torrvaror, kyl- och frysvaror, godis. Jag hade hyfsat bra med mat hemma, men köpte ändå ett paket frysta falafflar och en sorts grönsaksbiffar. Sen föll min blick på kosmetikahörnan. Jag har ett läppstift som jag har använt ofta och tycker mycket om, men det har ett okänt antal år på nacken. Dags att uppgradera. Hittade ett märke som heter BWC och köpte ett rött läppstift med namnet Day Lily. Smakprov på bilden, som för övrigt blev helröd pga kvällsbelysningen. Därav Photoshopexperimentet.

Det är spännande att det finns så många ekologiska, vegetariska och veganska alternativ. Det är säkert inte ovanligt i storstäder, men jag tror det är väl utbrett här. I London fanns det stora matvaruaffärer med ekologisk profil, men i Stockholm finns väl bara goodstore så vitt jag vet? Klart att man kan fråga sig om det finns så mycket ekologisk att sälja. A sa en gång att efterfrågan är så stor att de inte hinner producera så mycket utan gifter m.m. Alltså kan många produkter kallas ”bio”, som det heter här, utan att vara det till 100%. Jag tycker i alla fall om att gå runt och kika på hyllorna, läsa på burkar och nypa i påsar. Tänk att jag bor så nära detta lilla paradis!