Likheter Berlin – Norrland

Läste i gårdagens Berliner Morgenpost att tvätteriägarinnan Gerda Scheffler ska bli utknuffad för att ge plats för ännu en ekologisk affär, kedjan Bio-Company. Som det står i artikeln: ”Bio-Company – Die Armen ökologisch korrekt verdrängen.”, det vill säga att Bio-Company driver ut de fattiga – på ett ekologiskt korrekt sätt. Inte politiskt korrekt alltså, men kanske ändå…

För det är gentrifieringen de är så besvikna på. Återigen är det hipsterkulturen som breder ut sig. Vi utlänningar som lägger beslag på billiga lägenheter (de kostar mindre än i Stockholm och det flesta är hyreslägenheter) och vi vill förstås mysa i pittoreska miljöer. Autentiska. Men först vill vi dricka en god cappuccino, mumsa en smarrig pasta, shoppa lite coola grejer och roa oss på en ruffig club. När vi är less på stan åker vi hem till Sverige som om inget har hänt.

hus

Det finns åtskilliga artiklar (som den här) och blogginlägg om denna ”farsot” som breder ut sig i bland annat Berlin, stadsdel för stadsdel. För när en av dem är för trist och ”turistig” drar de vidare till ett annat genuint område och processen börjar om. Eller är det egentligen sanningen?

Hittade en annan artikel som tog upp vad gentrifiering faktiskt betyder, och det är inte hipsters och fulla turister som ”förstör” en stad. Det är snarare sluga investerare som kommer efter och t ex köper upp bostadshus, renoverar och höjer hyrorna. På så vis slängs de fattiga ut och en stadsdel blir hipsvips medelklassens område. För att motverka detta krävs det tuffare åtgärder och en sak som man klubbat igenom i Berlin är att lägga hyrestak på vissa lägenheter.

I veckan antog Berlins senat, på socialdemokratiskt initiativ, ett nytt bostadspolitisk program. Hyrorna för de närmare 300 000 kommunalt ägda lägenheterna ska relateras till betalningsförmåga och får inte överstiga 30 procent av hushållets nettoinkomst. Varannan fri innerstadslägenhet öronmärks för fattiga. 20 000 lägenheter köps in för att fler ska kunna bo billigt. Inom kort väntas ett permanent utförsäljningsstopp av tomter till vinstsyftande spekulanter.
[ Fredrik Persson, Aftonbladet 2012-09-14 ]

Vad har då allt detta med Norrland att göra? Tja, det ser förstås inte riktigt likadant ut där. I Berlin kämpar människor för att få finnas kvar i centrum, i sina egna ”Kiez”, där de kan tjäna en slant på sin verksamhet. Deras stadsdel är deras by, kanske bor de i samma kvarter där de föddes. Gerda Scheffler tycker området behöver ”…ett apotek, en bank och ett tvätteri – och inte ännu en ekologisk affär”.

I Norrlands inland vill man behålla sin service, sina skolor, sin ambulans, sina matvaruaffärer. I landsdelen i stort vill vi ha järnväg, arbeten och fortsatt existensberättigande. Vi vill att de gamla, de arbetslösa, de unga – ja alla – ska kunna skapa sig en dräglig tillvaro och slippa blir mer eller mindre tvångsförflyttade. Det är trots allt samma kamp, även om den har olika orsaker.

Inte undra på att jag älskar Berlin. Norrlänning som jag är.

Annonser